Albumrelease

Jonas Teglund – Ett nionde sinne

Efter ett tjugotal skivor i andra projekt släpper nu Jonas Teglund sitt första soloalbum.
”Ett nionde sinne” – som ges ut på hans och Annika Norlins nystartade skivbolag Första tiden – är en detaljerad och känslig skapelse som berör förgänglighet, kärlek, människans brist på fotosyntes och det där proustögonblicket.
– Vissa låtar ser jag som en slags profana böner, säger han.

Varje människa har kanske sitt eget proustögonblick. För Jonas Teglund var det en doft av tvättmedel på en regnig promenad som fick minnet att mjukna. Det blev startpunkten för ”Ett nionde sinne”, Teglunds första soloalbum i eget namn efter ett tjugotal skivor med olika projekt.
– Jag har en känsla av att jag lever livet med en annan hastighet än andra, säger Teglund. Utifrån detta växte idén till hela skivan, att betrakta tidsuppfattningen som ett eget, nionde, sinne.

Teglunds värld är inte lätt att genrebestämma. Det finns kanske en grund någonstans i rock eller alternativ pop. Men referenserna kommer från helt andra håll. Musiken är detaljerad, allt har en tanke.

– Jag vill att flera stämmor och idéer ska pågå samtidigt. Många instrument, olika rytmer, flera röster. Jag har velat ösa in tankar och känslor som verkar bortom det omedelbara.

Lägg härtill det genuina litteraturintresset: låttexterna påminner mer om poesi, där varje rad kräver sin läsare för att den ska veckla ut sig.

”Aria #2”, första singeln, är enligt utsago “en låt om att acceptera att saker kommer att sluta dåligt, även om det blir bra ett tag kommer vi ändå att dö till slut”.

Texten i ”Den rätta känslan” handlar om kärlek, och om hur vissa bindningar kan likna kärlek utan att vara det. Om hur skam, misstro och frustration kan fungera som maktmedel som skapar band som känns som kärlek, men i själva verket är något annat.

“Människans brist på fotosyntes” handlar också den om tid. Ansiktet och de gröna bladen faller av, och det finns inget sätt att ta till vara på ljuset, sjunger Teglund.

I ”Antibiotika” går han till vårdcentralen med ett infekterat aterom, och ser mördarsniglar dö på gångvägen dit. Potentiellt enda låttexten i år som innehåller orden “alsolsprit”, “biologisk analfabet” och “patogen semantik” ackompanjerade av slagverk, flöjter och guzheng-harpa.

Och i albumets avslutande låt ”Solsken” återkommer vi till proustögonblicket. En ormbunke, en martall, en doft av tvättmedel och en “epifan-timlig legering”. Och jo, visst hörs här även ekon från Norrbottens store skald, Verner Boström.

”Ett nionde sinne” är främst inspelat live med band i Atlantis-studion. Grunderna är lagda med Jesper Nordenström, Nisse Törnqvist, Paulina Mellkvist och Reine Fiske. Sibille Attar, Nils Berg, Anna Dager, Gustav Ejstes, Hanna Ekström, Mischa Grind, Annika Norlin, Magnus Wiklund, Tobias Wiklund, och Love Örsan medverkar också. På ”Antibiotika” medverkar även den kinesiska världsharpisten Bei Bei på guzheng (kinesisk harpa).

 

Jonas Teglund – Ett nionde sinne

Release: 24 april 2026
Producent: Samproducerat av BD Pop
Label: Första tiden

Instagram

Relaterade artiklar

Albumrelease

Dolce – Lilla döden

Få artister i Sverige är så distinkt igenkännbara som Dolce. Oavsett hur fritt bandet rör sig mellan uttryck så finns, över den 10 år långa karriären, ständigt något alldeles eget över duons tonalitet och estetik.

Albumrelease

Loving Embers – Slow burn

På sitt debutalbum Slow Burn som släpps den 8 maj tänjer Loving Embers på gränserna för vad en popkvartett kan vara. En låt vilar nästan helt på en spöklikt ekande, stillsamt drivande basgång. Andra rör sig genom lager av synthar, vocoders och skevt ringande gitarrer.

Albumrelease

Stormen Gudrun – Karaktär

Stormen Gudrun, som härstammar från Umeås DIY-scen, levererar rå gitarrpop där punkenergi möter smittsamma pophakar. Efter deras hyllade debutsingel ”Göran Persson” och intensiva turnerande kommer bandet att släppa debutalbumet ”Karaktär” den 10 april.

Albumrelease

Kalix Elektriska

Kalix Elektriska har under de senaste åren skruvat på bandekon och lagt mellotronmattor i ett försök att skapa en musikalisk motsvarighet till William Turners “Dido building Carthage”. Här finns nu 11 spår sammanställda, där napolitansk prog, düsseldorfsk kraut och folksagans mörker samsas. Texterna gör nedslag hos trasiga själar i en civilisation på randen till undergång, likt människor ur T.S. Eliots ödeland, vilse i en värld där kompassen har avmagnetiserats och stjärnhimlen inte längre ger någon vägledning genom smogen. Rösterna ackompanjeras av koklockor, analogsyntar och harpor, när de sjunger en sista hymn i bostadsområdets skyddsrum. Och där kan en ny morgondag gry.

Could not find any Nyheter